Ordet stomi kommer från grekiskans stoma och betyder mun eller öppning. Vid stomi görs en öppning genom bukväggen för att ändra tarmens eller urinblåsans tömningsväg och leda ut urin och avföring till en stomipåse som kallas stomibandage. Öppningen görs med ett kirurgiskt ingrepp. Man kan få stomi på grund av sjukdom eller skada i tarmar eller urinvägar och stomin kan vara antingen permanent eller tillfällig.

 

 

En vanlig komplikation hos stomiopererade är stomibråck, även kallat parastomalt bråck. Bråcket ses som en utbuktning runt stomin under huden och kan ha olika form och storlek. En orsak till att bråck utvecklas är att bukmuskulaturen försvagas i samband med en stomioperation. Vanligast är det hos kolostomiopererade. Stomibråck kan leda till diverse problem med bland annat stomibandageringen, varierad avförginskonsistens och över lag försämrad livskvalitet. För att minska risken för bråck är det bra att vara försiktig med tunga lyft och hårdare träning där bukmuskler används. Det är också bra att tänka på sin vikt och hälsa samt använda en gördel eller ett fixeringsbälte för att ge stöd åt bålen.

 

Kolostomi (tjocktarmsstomi) är namnet på alla stomier som görs från tjocktarmen och placeras på vänster sida av magen. Orsakerna till kolostomi kan vara cancer, inflammationer, tarmfickor och avföringsinkontinens.

 

Ileostomi görs på nedre delen av tunntarmen och är ofta placerad på höger sida. Den kan användas vid till exempel inflammatoriska tarmsjukdomar och cancer. En urostomi avleder urin från urinvägarna och orsakas ofta av att urinblåsan tas bort på grund av cancer eller neurologiska störningar. Urostomin placeras ofta på höger sida.

 

Läs fler atiklar om stomi